Ups and downs.
Om mitt liv skulle liknas med en väg nu skulle det vara världens bergochdalbana. Med gupp, hål, snäva kurvor och branta backar. Mycket har hänt på sista tiden, som vanligt kan jag väl börja säga nu. Lite förvånar mig nuförtiden (angående mig själv och vad jag är kapabel till). Därför har jag tagit olika jobbiga beslut för att kunna komma tillbaka till mig själv innan jag trampar ner någon annan i hysteri att hitta mig själv igen. Har insett att jag inte kan göra något halvhjärtat heller för den delen. Det är allt eller inget. Det kan ju i och för sig vara bra men är dåligt om det hela tiden går till överdrift. Nej, jag måste inse att saker får ta tid och inte lura mig själv att allt är bra bara för att jag mår bra vissa dagar. Nu ska det bli ändring på det här. Och det får ta den tid det tar. Ingen stress, inga krav. Bara vara. Jag ska bara vara nu. Och det är det som är så jobbigt. Vad ska jag vänta på? Hur lång tid kommer det att ta? Kommer jag att alltid vara såhär förvirrad? Jag vill veta!
Krams! /H
Det är sant, lura inte dig själv de dagar du har det bra, men ta tillvara på den tiden då det känns bra. Den är så viktig för att du så småningom ska må bäst.
Jag vet inte riktigt vad som hänt eller hur du egentligen mår, men jag vet hur jag mådde under en lång tid.
Det är lätt att glömma sig själv mitt i allt elände. Att man är så inställd på att vara ledsen eller arg att man till slut inte ens tänkter på varför.
Just "Varför?" är väl frågan man måste ställa sig själv och börja bena ut det väsentliga bland alla tårar och gräl och tankar som snurrar runt till ett enda stort trassel inombords. För det är ju först när man vet varför som man kan börja jobba bort det eländiga.
Egentligen spelar det kanske ingen roll hur länge det tar, huvudsaken är att du kommer fram till slut, men du kan hjälpa dig själv på traven. Det är ungefär som det där med att gå ned i vikt: Ät mindre och du går ned i vikt, sakta men säkert, utan större ansträngning. Men om man äter mindre och dessutom adderar lite träning går det sjuhelsikes mycket fortare, men det är också lite jobbigare.
Larvig liknelse, men du förstår kanske vad jag menar? :)
Men som du skriver, ingen stress, inga krav. Som så många andra vill jag bara hjälpa. :)
Thank you, Hanna! Jag håller med om allt! Mina dagar går verkligen upp och ner just nu, ofta är det inte ens dagar, utan bara timmar. Det är jobbigt och ansträngande att pendla mellan extrem lycka och känsla av att inte ha något problem i världen eller att allt ska lösa sig och sedan inte bara komma ner på jorden, utan krascha ner på jorden och inse att allt inte alls är bra.
Det får också mig att tvivla på mig själv, vem av mina jag och vilka känslor jag ska lyssna till och lita på. Men jag försöker att lita på min magkänsla, den har tagit mig långt hittills. :) Nu ska jag verkligen försöka fokusera på mig själv och enbart göra val utifrån det jag känner. Jag måste också inse att det inte är det minsta egoistiskt. Det är klokt :)
Tack för att du skrev!! Kraamar!
