I'm alive
Hej allesammans!
Jag lever. Har insett en massa saker på kort tid. Som hur familjen påverkas då en av oss råkar ut för fruktansvärda saker. Vilken roll man väljer att ta och hur man uttrycker samma känsla men på olika sätt. (Jag har inga mer tårar...) Jag har insett hur löjligt min matfokusering har varit och hur mycket tid jag har slösat på att tänka på vad jag äter. Varför ska man alltid inse det när det händer hemska grejer? Det kanske ger lite perspektiv på andra saker man tyckt varit svåra eller jobbiga. Jag har aldrig känt såhär i mitt huvud. Det känns konstigt. När jag inte riktigt vet vad eller hur jag ska göra... Men det är otroligt skönt att ha en stöttande omgivning, trots att det inte ens är jag som råkat ut för allt! Tack ska ni alla ha. Det värmer så otroligt.
Nu ska jag fortsätta att leva...
hejhej !
finfin blogg,
skulle vara roligt om du kolla min o la en komentaar ;
www.maandiee.blogg.se
kram ! :)<3
Njut av dagen för den kommer aldrig tillbaks igen.. <3
Hej Hanna!
Har varit orolig för dig efter ditt sista inlägg! Skönt att höra av dig igen!
Kram
